Feeds:
Inlägg
Kommentarer

ÄLGPASSET

Här satt han, den gamle mannen,

på sitt pass, som så mången gång förr.

I tankar djupa och med bössan i famnen,

han mindes kamrater,

som nu gått genom annan dörr.

Han satt och han drömde,

om att få lägga ner sin sista stora älg.

Ty han visste, att från jakten ,

nu för alltid han skulle ta helg.

Han tänkte på sin gumma och hennes tålamod,

hennes kärlek och styrka och att hon alltid vid hans sida stod.

Med vördsamma ord, han tackade vår natur

för allt den har givit av både bär, svamp och djur.

Men mest av allt, att få sitta här, stilla i sin egen meditation

och av naturen få lära sig , vem  han är, har varit hans största lektion

Gammeltrollet – farväl

Där satt vi på stubben, Gammeltrollet och jag,

vi samtalade om flydda tider.

Om skogen och gåvor som gavs till alla och envar,

om djur och människor som så ofta lider.

Var ej ledsen min vän, Gammeltrollet sa till mig,

jag är gammal och skraltig, men kommer att leva länge än.

Det är dags för min resa, till annan skog,

där alla trollen hör hemma, sa han och log.

Jag torkade en tår som trillade utför min kind,

medan han tröstande sa, jag kommer att tala till Dig

genom varm sydvästlig vind.

Vår själ blev ett och jag sa, Ja

Nu vet jag, att vi ska träffas igen en annan da´

Med tunga steg,  jag hemåt gick,

men redan hemma, en hälsning från vinden jag fick.

Han lämnade sitt hjärta med vinden i mina händer,

att vårda tills den dagen som han återvänder.

Jag ler och känner vindens bris mot min kind

och vet att Gammeltrollet kommer att tala till mig med nästa vind.


En sen novemberdag i skogen

Med korta, försiktiga steg vandrade jag in i den gamla skogen. Skingrade mina tankar, samlade dem igen och sorterade dem. Plockade lingon- och blåbärsris, mossa och lava, medan skogen gav mig kraft.

Den syresatt mina lungor och jag orkade skrika ut min ilska.

Jag såg en lega, här hade älgen vilat – utan rädsla för människan. Jag följde spåren från legan och fann alldeles rykande färsk älgdynga, jag hade hört steg tidigare – jag var i skogen och lugnet flöt genom min kropp.

Med lugnet från skogen fortsatte jag allt djupare in i den. Till min stora förvåning fick jag se en mängd trattkantareller, plockade dem försiktigt och lade dem i min korg, tillsammans med riset och mossan.

Vilken glädje skogen ger – vilken kraft och energi jag får, tacksamt fortsatte mina steg allt djupare in i den underbara gamla skogen.

Där, framför mig stod granen, jag hade kännt en närvaro och jag visste att något skulle hända.

Jag kände att granen ville kommunicera med mig.

– Se så skäggig jag har blivit, sa han. –  Jag är gammal nu, jag har gjort mitt.

– Se alla små granplantor vid rotvältan bredvid.

– Jag lägger mig vid nästa storm.

Mina ögon blev allt större och större när granen talade, det var våra själar som talade till varandra och jag fick en ny erfarenhet…

– Du får ta lite skägg, sa granen. Passa på medan jag fortfarande ger näring.

Jag plockade några skäggtussar, tackade granen och kände hur nöjd den var med insikten om att han skulle lägga sig vid nästa storm.

Mina steg gick nu tillbaks till bilen – upplyft – upprymd – jag hade talat med skogens själ, jag hade känt den så starkt.

Jag kände mig hemma där i den gamla mossbelupna skogen, den som jag så många gånger har vandrat i, jag hade fått lugnet i min själ igen.